Göteborgsposten – 11 oktober 1861, sida 3

litesse des rois. Precist på slaget 6, saäsom beramadt var, for konung Wilhelm I in på banhallen i Compiegne. Ludvig Napoleon I väntade honom redan sedan en half timme, åtföljd at generalerna Fleury och Montebello. Konungen helsade vid sin ankomst med handen ur waggonen; kejsaren väntade honom vid vagnsteget, stående på en duk. Derpå helsade de båda suveränerna på hvarann och tryckte hvarandras händer. Kejsaren förde derefter sin gäst in i vagnen. De båda monarkerna voro civilt klädda. Znaver bildade baie från bangården ända till palatset. Starka lefverop helsade monarkerna. Uppvaktande damer väntade dem nedanför stora trappan i vestibulen. Vid konungens ankomst gick kejsarinnan emot honom på yttre trappan och den förre kysste mycket artigt H:s M:ts hand samt bjöd henne, sedan han smekt den kejserlige prinsen, armen. Mellan en af hundramannvagardet bildad haie stego deras majestäter uppför trappan och gingoinirummen. På aftonen gats stor diner och derefter cur vid fackelsken. På måndagen dejeuner och jagt, för hvilket senare ändamål 12 å 14,000 fasaner såmmanbragts. På aftonen liten diner och spektakel, hvarvid upptördes Le bourgois och Les jeux de Pamour et du hazard. I tisdags afreste konungen från Compiegne. De rum, hvari konungen och hans svit herrbergerats, äro mycket praktfulla. I konungens rum lågo vid hans ankomst på skrifbordet de nyaste tidningarne, deribland äfven Times med dess bittra artikel mot konungen. Dennes sång stod mellan porträtterna at kejsaren och kejsarinnan. Stadens gator voro festligt smyckade. Municipalitetet hade voterat mairen en obegränsad kredit för stadens prydande. Bakom all denna furstliga lyx och glans synes dock ett mörkt järtecken, samma svarta punkt som så ofta kommit Frankrikes tron att darra: hungersnöden och de stegrade brödpriserna. I Paris mullrar det fortfarande, hvilket mer än väl synes af franska regeringens tidningar, som ifrigt söka stilla den rådande oron hos arbetarne. Utom folkskockningarne och plakaterna på bagarebodarnes dörrar, har man äfven tillgripit ett annat medel att frambära sin klagan till municipalitetstjenstemännen och prefekturen, nemligen att tillskvifva dem anonyma bref, hvilkas språk är, som man kan vänta, rikt fårglagdt. Man är mycket forvirad öfver dessa bref, hvilka man endast kan undvika genom att vända sig till pnubliciteten — men det ligger på intet sätt i den nuvarande regeringens grundsatser. Municipalitetet i Paris hätvade för sistlidet år till bagarnei en skuld at 53,000,000 francs, en summa som nu reducerats till 16,000,000 fres. Med ett sådant deficit ännu qvarstående och vintren i annalkande var det betänkligt, att ännu mera betunga stadens finanser, hvarföre man höjde brodpriset, hvilket bestämmes af regeringen, ull maximun. Experimentet var farligt och tyckes skola alldeles misslyckas. Stadens kassa har svåra olägenheter at detta bestämmande af brödpriserna. Skilnaden, som staden tår betala, mellan försäljningspriset och hvad som betalas bagarne säges uppgå tull 250,000 franes pr månad. För att lugna arbetarnes farhågor har kejsaren emellertid befallt, att alla arbeten skola utan atbrott fortsättas under vintren och äfven de påbörjas som föreslagits. Franska bankens ställning måste vara ej ringa bekymmersam, om det än blott är en tillfällig svårighet. Vi ha förut omnämnt diskontots förhöjande, ej nog dermed har banken äfven nedsatt priset på säkerhetspapper. I stället för att lemna 80 procent på regeringens säkerheter, gifver den hädanetter endast 60 och på andra säkerheter 40 proc. i st f. 60. — Emellertid har banken, för att reda sig ur åtminstone ögonblickets klämma, af den engelska banken, som har öfverflöd på penningar, lånat 50,000,000 fres. Prcussiska hofvet har med anledning af konungens kröning råkat i ett pikant och obehagligt etikettsdilemma. Konungen af Italien Viktor Emanuel har tillkännagifvit vid preussiska hofvet, att han tänker låta representera sig vid kröningen af general della Rocca. Men äfven exkonung Frans har velat vid nämnde tillfälle låta representera sig af