Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 3

väl valda ordalag framställde sin begäran att få itminstone en enda af de kubikrötter professorn införskrifvit från Tyskland, emedan han ämnade sätta dem i sin trädgård. Ett polisförhör. En betjent hade stämt sin herre för tvenne månaders bristande lön. Ordföranden (till herrn): På hvad sätt har denna person kommit till herrn ? Herrn. Han kom gåendes. Ordf. Åhnej! Jag frågar, i hvad egenskap han inträdt i ert hus? Herrn. Egenskap? Han har ingen egenskap alls, utan bara fel. Ordf. Ni missförstår mig. Jag menar, i hvad ställning och förhållande kom han till er. Herrn. Jo i den ställningen, att ban hade alla sina kläder på assistansen. Ordf. Det angår mig inte. Hvad gjorde han hos er? Herrn. Han gjorde ingenting. Det är en lathund. Ordf. Har han inte fått lön af er som betjent ? Herrn. Om han hade fått det, så hade han ju intet behöft stämma mig hit. Efter detta erkännande dömdes svaranden att utbetala 10 rdr bko. På benhuset å Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm lästes ännu år 1731 följande vers: Du, som 0ss skådar här, säg om du skiönja kan, Hvem af oss varit hög, och bvem en ringa man? Hvem fattig och hvem rijk, hvem olärd och hvem lärd ? Hvem framför andra täck, och mer at älskas värd? Hvem af oss gått bakom, hvem suttit och stått främst ? Tör ock en stafkarl här snart liggia kongen nämst ? Ty lijt på ingen ting, men tänk att så skall gå: Oss klädes af vår hamn, vi bopas i en vrå Seen döden oss har fält. Den är allena väll, Som lagat för sin död, att han får uppstå säll ———— RV SE Tr rs ann