Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 2

KRt e nerna viken. Skynden! ty jag vet ej, hvilken fara som hotar oss alla, men den är stor och vi ha kanske endast några timmar på oss, för att handla. Den gamle läkaren lemnade nu de båda unga männen och drog med sin vanliga liflighet de andra spanjorerna med sig. — Kommen, senores, sade han till dem, fruntimren behöfver oss kanske. Don Joså och Carlos lemnade nu klostret tillsammans och styrde sina steg mot plaza Mayor der doktor Cesars boning låg. Derute var luften tung och qväfvande. Vulkanen Tamana utandades icke någon rök. Himlen, som nyss förut varit rikt besållad med stjernor, var nu mörk och dyster. Phosphorescenta ljusstrimmor syntes då och då i söder. Men dessa atmosforiska fenomener liknade icke dem som på Saint-Vincent föregått orkanens ankomst. De hade en helt annan karakter, kanske blott mera oroande och dyster. XI. Sjömännen. Medan dessa händelser egde rum i klostret, tilldrog sig en scen af helt olika slag i andra ändan af Puerto-Espanna, i bawnqvarteret.