Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 2

2 — Vi ha således verkligen någon fara att frukta? sade en af spanjorerna. — De elakaste förebud visade sig redan för ett par timmar sedan ute på hafvet svarade don Carlos. -— Hvad fruktar ni då doktor? frågade don Joså. — Solens uppgång, svarade läkaren. Vid dessa ord kastade han en snabb blick på Carlos: denne svarade med en uttrycksfull åtbörd. — Carlos, återtog doktorn, vill ni gå att vänta mig hemma hos mig: jag skall hos de goda systrarne öfvertyga mig om, att ingen behöfver min hjelp och jag träffar er åter om några ögonblick. Han tog derefter Carlos hand, som han tryckte med en viss betydelse, och lade den i don Joses. — Gån båda, fortfor han, och praten med i hvarandra! Doktorn lade tonvigt på sista orden. — Don Joså är spansk ädling, Carlos, och fullkomligt värdig att uppfatta er. Derpå lutade han sig in till Carlos och hviskade i dennes öra: — Han afskyr engelsmännen: hans bistånd (är af yttersta vigt. Genom honom skall vi få den ammunition vi saknar och hjelp i Mayaro