Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Denna snabba handling höjde åter allas mod. Alla de närvarande hvita männen buro, enligt den tidens sed, sina värjor vid sidan; tjugo hugg riktades på samma gång mot vilddjuret, som i raseri slog med sin långa svans, utan att dock kunna få tag i något offer. De tjenande negrerna grepo allt hvad de kunde komma öfver, för att deraf göra sig vapen. Flere utaf dem lyckades komma ut samt återvände genast beväpnade med yxor. Alligatorns blod rann i strömmar ned på golfvet. Det utmattade djuret vred sig i riktiga konvulsioner; man behöfde nu blott gifva det sista slaget; detta var negrernas sak; den djerfve okände hoppade från djurets rygg tillbaka ned på golfvet. Den gamle doktorn mottog honom i sina armar. — Carlos! utropade han, Carlos min son! Ah, jag är verkligen stolt öfver er! ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—234.