Göteborgsposten – 9 oktober 1861, sida 1

— MM OR TTT se, hvad det var, som kunde utöfva en sådan verkan på hans trolofvade. — Huru är det då med er, miss? frågade han och steg ut i trädgården. Mary svarade icke genast. En djup orolig rörelse låg ännu som en tryckande börda på hennes bröst. — Huru är det med er, bästa miss? Tala! upprepade lord Ellen. — Denne man har räddat ert lif, mylord, sade Mary toret, ty ni var nära att bli uppslukad, då han rusade på alligatorn . . . Han har räddat lifvet på oss alla, ty vi skulle utan honom vara förlorade! — Ah! mumlade engelsmannen, leende åt sin egen tanke, hvad hon älskar mig! Åsynen af den man, som räddat mitt lif, är nära att komma henne att svimma!... Älskliga barn! Och lorden tryckte bärvid ömt sin vackra beledsagerskas arm. — Sir Ewes! mumlade för sig sjelf miss Mary, som icke ens kände lordens ömma pantomim, sir Ewes!... Han!... den franske korsaren! ... En hjelte! en hjelte! Och ha honom att tacka för lifvet ... honoml... hvilken vanära . .. Ingen af de herrar, som stannat qvar i arbetssalen vid det dödade djurets lik, hade upp