Göteborgsposten – 8 oktober 1861, sida 2

Re ——— ———— — .. FADER RN litet åt höger och hans stora svalg var blott nåj gra steg från den grupp som bildades af Mary, f lord Ellen, doktorn, don Joså och några nunnor. Miss Mary stod liksom förintad ; hon kunde ej göra en rörelse. Odjuret öppnade sitt gap och rusade åter fram. Miss Mary var den närmaste; hennes vida sidenklädning fattades af krokodilen ; ett rop af fasa hördes från alla läppar; don Jos6 och lord Ellen störtade fram båda på en gång. Don Joså fattade den unga flickan och lösryckte henne genom en förtviflad ansträngning. Klädningen slets i stycken. Lord Ellens värja krossades mellan odjurets tänder. Engelsmannen ryggade intinktlikt tillbaka, halkade och föll på golfstenarne. Allas hjertan stodo stilla; det afgörande ögonblicket var kommet. Man väntade att få böra lord Ellens ben krossas emellan odjurets fruktansvärda käftar och trodde honom förlorad. Plötsligt lät krokodilen höra ett tjutande af smärta; han höjde sitt ofantliga hufvud och slog med en konvulsivisk rörelse svansen så hårdt i golfvet, att man tyckte sig höra ett kanonskott. I samma ögonblick sågs en svartklädd man med en ofantlig pudrad peruk sitta gränsle öfver krokodilens rygg.