Göteborgsposten – 8 oktober 1861, sida 2

och tänder voro så hotande, döden visade sig med ett ord sagdt under så ryslig skepnad, att äfven de djerfvaste ryggade tillbaka. Lord Ellen hade en dragen värja i handen (ett bra svagt vapen emot en så förfärlig fiende); han höjde denna värja, men alligatorns öga, retadt af glansen från stålet vände sig mot engelsmannen med ett så vildt uttryck, att denne vek ett steg tillbaka. Ehuruväl scenen nu varat blott tvenne 80kunder, kunde den dock omöjligen förlängas. Tillochmed miss Marys exaltation sjönk hastigt vid den rörelse som krokodilen plötsligt gjorde framåt. Alla skreko till på en enda gång; ångesten var förfärlig; odjuret hejdade sig än en gång; men slutligen tycktes det gjort sitt val, och krokodilen störtade fram mot hopen. Som wan vet, kan alligatorn tillfölje af sin kroppsbyggnad blott långsamt vända sig åt sidorna. Denna omständighet räddade det utsedda offret, en ung och vacker novis. Hopen öppnade sig på båda sidor om odjuret hvars öppnade gap ej mötte annat än tomrummet. Men djuret som blifvit ännu ursinnigare, drog sig tillbaka liksom för att taga ny ansats. Under denna rörelse hade han böjt kroppen