Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Föräldrar ropade på sina döttrar, pensionärer sökte sina föräldrar, noviser och nunnor anropade Guds barmhertighet . . Fattad af svindel störtade hela hopen under: förvirrade rop mot dörren till den sal, der mulattskorna väntade, men denna våg af menniskor tillbakakastades af en oemotståndlig kraft. Sönderslitande rop hördes utifrån, och hela samlingen af färgade tjenare störtade in i salen, som deras herrskarinnor ville lemna. Äfven fackelbärarne, som stått utanför, trängde sig in i salongen, och ett rödaktigt sken upplyste densamma. Hopen tycktes vara alldeles vansinnig. I ett enda ögonblick fylldes salongen af folk. Ett öppet rum lemnades närmast dörren. Orsaken till all denna förskräckelse visade sig plötsligt. De rysligaste rop hördes på en gång från alla håll. x) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—232.