Göteborgsposten – 8 oktober 1861, sida 1

den förskräckliga fara, för hvilken hennes sällskap var utsatt. Hvad hon i detta ögonblick hoppades, var att få se den engelske officeren rusa på det ursinniga djuret, genomborra det med sin värja och på detta sätt rädda hela den förskräckta hopen från att blifva dödad. Hon skulle då ha känt med sig, att denna handling blott af kärlek till benne blifvit utförd. Såsom qvinna, såsom engelska smickrade denna tanke hennes ecgenkärlek, ty odjurets besegrare, den befriande riddaren skulle va1a engelsman, skulle vara den man som suckade efter att erhålla hennes hand. En half sekunds tid hade varit nog för denna tanke att bilda sig i den unga missens hjerna. Hennes naturliga exaltation, tiodubblad af den förfärande situationen, hade för ett ögonblick ätit henne hoppas, att denna dröm skulle bli en . verklighet. Men då hon återkom till sig sjelf, såg hon alltjemt alligatorn hotande och förfärlig utan att någon arm höjdes för att stöta till honom. Hon kunde då ej motstå den känsla, som beherrskade henne, utan störtade fram till lord Ellen, uppmanade honom att skörda hjeltemodets lagrar. Lord Ellen var dock, trots sina fel och löjligheter, tapper. Största delen af de män som bevittnade denna scen voro äfven tappra, men krokodilens ställniug var så förfärlig, hans gap