Göteborgsposten – 7 oktober 1861, sida 2

skulle vara sista resan det gjorde med den gamla nu spruckna pannan. Så skedde ock. Mellan Göteborg och Töreboda. En tidning berättar om en jernvägsresa på ofvannämnde linie följande anekdot: I sistl, Augusti månad kom en sjöman farande med bantåget från Göteborg och ämnade med detta afgå direkte till Töreboda. Vid Lerums station gick han in i restaurationslokalen, för att dricka öl. Skynda sig, bad man honom här, annars går tåget! — Åh fan, det måtte väl inte gå förr än jag kommer med! blef det lugna svaret, — Emellertid sättes tåget i gång, sjömannen störtar ut ur restaurationen och lyckas hoppa upp på vagnsteget. Men han kan härvid ej athålla sig itrån att ropa ett hogljudt håll! — och det väcker kouduktörens uppmärksamhet, så attgdenne skyndar fram och rycker sjömannen ned från vagnen. Vår resenär blir nu lugnad med att han på eftermiddagen kan följa med godståget och sålunda ändå komma åtminstone samma dag. Han passar nu ordentligt på sagda tåg och tar vidare, men vid Vårgårda måste han ur och dricka sitt öl, och under tideu går tåget sin kos. Han får då på sagda plats tillbringa natten och töljande dag köpa ny biljett till Töreboda. Anda will Falköping går nu allt lyckligt och vål, men den törstiga strupen börjar längta efter öl, och han går att skaffa sig detta. Denna gång ska jag inte låta dem fara ifrån mig, tanker vår sjöbuss; och så snart kleckan hörs ringa, är han med blixtens hastighet inne i en kupå. Och nu sitter han der helt trygg och passerar några stationer utan att suga ur. Men härefter går han åter ut. — Nu äro vi väl snart i Toreboda? ytcrar han till konduktören, som härunder kommer 1 hans väg. — Nej för tusan, nu äro vii Alingsås! — Den olycklige Neptunisonen hade vid Falköping, der tvenne tåg alltid mötas, i sin ifver avt en gång vara ordentlig, hoppat upp på oriktig train, och fick sålunda nu än en gång köpa sig biljett till Toreboda. Efter huru många dagars uppehåll han änduligen nådde sitt mål, känner man icke. Troligtwis drack han öl och hvilade öfver åtminstone i Sköfde eller Stenstorp. Svesska arbetares behandling i Ryssland. Sveriges officiela twidning, Postoch Inrikes-Tidmngar, innnehåller om denna af oss törut meddelade sak följande, hvilket naturligtvis förskritver sig från fullt säker källa: Uui Dagligt Allehanda för d. 3 sistl. September låstes en berättelse om den misshandling, som öfvergått flera svenska arbetare, hvilka varit anställde vid en för ryska statens räkning i Karland under byggnad varande jernväg. Denna tilldragelse, hvarom anmälan icke blifvit gjord hvarken hos hongl. Maj:ts Regering eller hos Dess Beskickniug i S:t Petersburg, lärer, enligt hvad intordrade underrättelser gifva vid handen, verkligen hafva timat, och den i Dagligt Allehanda derom införda berättelse synes hufvudsakligen vara med rätta förhållandet öfvereusstämmande. Endast så till vida har etw misstag deruti influtit av det icke är i Kurland, men i det inre af Lithauen, och icke vid en för stateirs, utan för en enskilds räkning anlagd jernväg, som dessa våldsamheter egt rum. Emellerud bör upplysas, att så snart anmälan härom af Jernvagsdirektionen blifvit hos Kejserl. Ryska Inrikesministern gjord, befallning genast atgals ej allenast om de svenska arbutarnes försättande i frihet, men äfven om en sträng undersökning, som haft till följd, att polismästarne 1 de två städerna Diänaburg och Kreutzburg blifvit från sina embeten aftsatta. De svenska arbetarne — kakelugnsmakare till yrket — hvilka öfver Riga ull fäderneslandet återvändt, hade icke vid dervarande svenska Konsulat om saken framställt någon anmälan, till följd hvaraf densamma icke torr än genom ofvanomförmälda tidningsartikel till vederbörandes kännedom kommit. Detta officiela tillkännagifvande antyder, att vår regering i detta afseende gjort rekla-; mationer; men det tyckes också på samma gång bevisa, att regeringen ej vidtagit några ätgarder hvad angår Wormsöbönderna. Dessa anlände nemligen långt förr till Sverige, än Ra Aa oc