Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 2

— Det är också helt naturligt, doktor hamnen är skyddad på alla sidor: för nordanvindar genom sjelfva ön, för sydliga genom det närliggande fasta landet. Ahl Puerto-Espanna är en vigtig sjöstation ... — Ja, sade doktorn. Det är illa för engelmännnen, att den tillhör Spanien. — Det är just min åsigt! sade lord Ellen kallt, utan att bry sig om det sårande i denna reflexion för de spanska myndigheterna på la Trinidad. — Vi äro således botade af en storm? återtog en af nunnorna. — Jag fruktar det! svarade engelsmannen, — Mina barn, sade abbedissan mildt, om en storm hotar, så böra vi tillbringa natten med böner för de arma menniskor, som befinna sig ute på hafvet. — Heliga moder, sade hamnkaptenen skrattande, börja då med att bedja för spökskeppet, ni nyss talade om, och dess manskap, om det finneg något sådant, ty ni vet, att Mayaroviken blir genom den minsta by ett verkligt nelvete! Doktor Cesar hade plötsligen blifvit alldeles likblek. — Det är sannt, mumlade han med något upprörd stämma. (Forts.)