Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 2

— Ahl! inföll åter Mary med samma half hånande ton, er fregatt har väl nu undsluppi alla faror, eftersom den ligger för ankar i bam. nen. — Javisst, miss, svarade lord Ellen, allt. jemt utan att förstå andemeningen. Jag är ock: så fullkomligt lugn. Den gamle doktorn närmade sig nu intil den engelske officeren. — Har ni då verkligen bemärkt någo! elakt förebud i luften, mylord ? frågade han ho: nom. — De aldra elakaste, sennor doktor, och cn af mina gamla matroser, som är mycket erfaren i dylika saker, har förutsagt en förfärlig storm mot slutet på natten. — Då, sade doktorn lifligt, har väl hela e besättving stannat qvar ombord? — Visst icke. Tre fjerdedelar af mitt folk äro i land. De arma satarne ha icke varit frår fartyget under två hela månader. Deras närvarc ombord skulle dessntom vara onödig. Det finnes ej i Antillerna en säkrare hamn än denna, och min fregatt är fullkomligt skyddad för allt son kan inträffa. Doktorn utstötte en suck af belåtenhet. — Det är, sade han leende, verkligen s? förhållandet, att ingen olycka händt i vår hamn äfven då de förfärligaste stormar rasat.