Göteborgsposten – 5 oktober 1861, sida 1

Vecko Krönika. Flytt har sommarn, och väl är det; ty den började blifva litet tråkig i längden. När Augusti kom med sitt förtrollande månsken började neml. sommaren blifva alltför svärmisk och pjunkig, hvilket tillstånd snart öfvergick till lipighet och efterföljdes at en hysterisk gråt, hvilken, såsom i den hederlige gubben Noachs tid, varat i fyratio dagar och fyratio nätter. Förgäfves hafva vi sökt väpna oss med paraplyer och gummiskor, satt in våra innanfönster och börjat elda någongång — vi hafva oaktadt dessa försigtighetsmått ej kunnat freda oss för den regniga väderlekens hejdukar: snufva och hosta, hvilka våldgästat hos oss längre än förenligt varit med vår upplysta tids åsigt om det passande. Kom så flyttningstiden, och sommaren började packa in sina svalor, lärkor, bofinkar och andra gökar, raffsade samman hvad grönt hon kunde komma öfver samt de återstående blommorna, hvilka knappt räckte till en tarf. mA SADES AN ADR NASAS TEE AAA AR TES