Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 2

— Det ligger instufvadt i min hjernas lastrum, derifrån ej sjelfva fan skall kunna taga bort det. — Det är godt, jag räknar på dig! En stunds tystnad följde på dessa ord, — Det är detsamma, återtog Mahurec (ty det är verkligen denne vår gamle bekante). Det är likväl en galenskap att insnärja mig i denhär fogelskrämmedrägten. Och han visade härmed på sina kläder. — Hör, sade den andre, utan att fästa någon uppmärksamhet vid Mahurecs ord, för att du skall kunna inse hela vigten af ditt uppdrag, för att du må veta, att en anuan ej skulle kunna i ditt ställe utföra det, måste du lära känna mina tankar i deras minsta veck. Du vet, hvilka planer jag hade för ett år sedan, då vi lemnade Saint-Vincent och bemäktigade oss lord Ellens korvett ? — Ja. — Jag ville, genom det krig vi skulle inlåta oss uti, återförskaffa mig en ny ställning inom samhället; jag ville vid min återkomst till Frankrike medhafva: stora rikedomar och företrädas af ryktet. Jag måste förskaffa mig en upphöjd ställning, för att få se fäderneslandets portar åter öppnas för mig, för att öfverlemna mig åt mina efterforskningar! Mina illusioner hade låtit mig se mina planer inom kort krönas med fram