Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 1

krabbor skola buga sig för mig, derföre att jag seglar med barlast af guld ... Men det är detsamma, Mahurec lyder er! VI. Pirogen. Pirogen, som dittills skjutit skarp fart med sitt af brisen fyllda trekantiga segel, stannade plötsligt nästan midti kanalen. Vinden hade hastig) mojnat af och seglet hängde slappt. De båda indianerna, som sutto i fören, skyndade att fira ned det numera onödiga secglet: derpå återtogo de sina platser och grepo hvar sin åra, så att båten åter började skjuta fart mot hamnen. — Blås kajsa! inföll Mahurec och betraktade bimlen med djup uppmärksamhet. Se, hon mojnar förr än hon har rätt till. Vinden har plötsligt sprungit öfver från nord till sydvest, det utvisar att djefvulen bråkar i sitt kök. Muhurec förstår sig på sådant! Jag vet icke rätt, hvad det skall bli för dans, men nog stämmas fiolerna, det märks. Mahurees kamrat betraktade nu äfvenledes himlen med en djup och forskande blick. — Det är aldrig exempel på att orkan in