Göteborgsposten – 4 oktober 1861, sida 1

någon skymning under eqvatorn, så skulle det om några ögonblick vara fullkomligt mörkt. Då mannen i nankindrägten blef vårse den engelska fregatten, spratt han häftigt till och hans hand grep hårdt om relingen på pirogen. — Du minns väl alla mina instruktioner? sade han till den andre i den underliga drägten. — Ja, min kapten! svarade denne. — Du är en f. d. fransk sjöman, som vägrat taga tjenst under Republiken. — Godt! — Du har rymt från ditt fartyg ... — Blixt och dunder! afbröt den andre. Derpå sade han, skakande på hufvudet liksom ogillande sig sjelf. — Fortsätt! Bred ut saken riktigt, jag slår en gammal knut på min tunga — Du har rymt från ditt fartyg, återtog nankinsmannen, du har flytt till Carracas ... — Begrips! — Du har tagit tjenst hos en rik plantageegare. .. — Der jag fyllt mina fickor med dubloner, hvarken mer eller mindre än en nabob. — Det är riktigt. Din herre har nyligen dött; du har haft tvister med hans arfvingar och du har räddat dig med dina penningar. — Först desertör, sedan feg usling. Det är ett fullkomligt hundgöra. Och dessa landt