Göteborgsposten – 3 oktober 1861, sida 1

tryck af sårad stolthet; hvaröfver doktorn likväl icke tycktes oroa sig. — Lemna åt de politiska männen dessa nationernas hatfulla känslor. Jag har rättighet att tala med er så som jag gör, ty jag skulle kunna vara er farfar. Upphör att med förbittring förfölja en tapper man, som ni i er egenskap af en romanesk qvinna borde beundra. Han är fransman och ni är engelska, det är sannt; men anstår det väl en qvinna att hata? — En verklig engelska, svarade Mary förlåter aldrig sitt fosterlands fiender. Hvarföre dessutom oupphörligt nedsätta qvinnan ? Hon är i stånd till stora värf, och han j i sjelfva ert Frankrike icke haft en qvinna, en hjeltinna, som j ännu beundren? ... — Jeanne dAre? sade doktorn leende. Det är naturligt, att hennes namn kommer på edra läppar. Ah, hon var en hjeltinna! Jag beundrar henne... Men får jag tala uppriktigt med er? Om jag lefvat på hennes tid, skulle jag ej hafva gift mig med henne; hvilket bevisar att hon icke var sann qvinna, ty qvinnan är född att ingifva kärlek och ej fruktan. Betänk: ni hyser ett sådant hat till denne fransman, som likväl icke gjort er något annat ondt, än att han bemäktigat sig det fartyg, hvarå ni fanns...