Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan, — Miss, hyser ni då verkligen ett så oblidkeligt hat till den, som dock icke personligen gjort er något ondt? Sir Ewes... Ett doft utrop afskar doktorns mening. Miss Mary hade till hälften vändt sig om och hennes vanligen så lugna och orörliga ansigte hade blifvit bländande af lif och vrede. — Doktor, sade hon, detta namn tillhör ingen. — Ni vet likväl, hvem det atser, svarade doktorn utan att förråda den minsta rörelse. — Det afser en man, som ej kan hysa några hederliga tankar! — Åh, sennorita, är ni väl säker derom? — Denne man har bedragit mig; han... Miss Mary tystnade. — Jag hatar honom! tillade hon efter ett ögonblicks tystnad. — Och lord Ellen måste såsom bröllopsgåfva gifva er den brottsliges hufvud? sade den gamle läkaren med en ton af lätt ironi. x) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—228,