Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 2

— Mina vänner på Dominique och mina korrespondenter på de andra öarne, — Och hvad heter hans fartyg? — Försoning! -Ahl inföll don Joså, se det är ett namn som tyckes angifva att fartygets befälhafvare har någonting förfärligt att godtgöra. — Jag tror detsamma som ni! svarade doktorn och förde näsan ned i den förgyllda dosan. — Men, Mary, säg oss några närmare omständigheter! sade Angeles otåligt. — Hvad! inföll Incarnation å sin sida, ni har varit fången hos en korsar och har likväl aldrig sagt oss ett ord om edra äfventyr? En berättelse om dem måste säkerligen vara lika bemska som legenderna om spökskeppet. — Hundra gånger hemskare tillochmed, sade doktorn leende, ty spökskeppet endast förfärar ögon och sinnen och ingen menniska på hela Trinidad kan beklaga sig öfver att hon, sedan fartyget första gången visade sig, af detsamma lidit någon skada, då deremot de engelska handlandena icke upphöra med förbannelser mot denne satans korsar, som angriper kofferdifararne med otrolig djerfhet och förbittring, som ofta slår krigsfartygen eller undgår dem genom list, liksom man nyligen undsluppit lord Ellens förföljelse. Nu kom en mulattska från väntningsrummet