Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 1

är, att lord Ellen, den lycklige trolofvade till vår förtjusande miss här, förföljt honom nu i flere månader; är det ej så, miss? Mary gjorde ett jakande tecken, men yttrade ej ett ord. — Har denne korsar länge kryssat här? frågade Angeles. — Det är nära ett år sedan de engelska Antillerna lärde känna honom. — Ett år! Och vi ha aldrig hört ett ord derom på la Trinidad! — Först och främst behöfde icke vår ö bekymra sig om en korsar, som ej brydde sig om henne. Dessutom, hvad är väl en korsar här i alla de Antilliska farvattnen? En mygga i ödemarken. Det är blott dem han retas med, som märka hans tillvaro. Vi hafva ju äfven här endast förbindelse med fasta landet, under det de engelska öarne deremot ligga mer än fyratio lieues härifrån. — Dessutom, sade don Joså leende, äro säkerligen engelsmännen alltför djupt sårade i sin nationala egenkärlek, genom tillvaron af denne korsar som de ej kunna nå och hvilken säkerligen måttar hårda slag åt deras sjöfart och handel, för att vilja högt beklaga sig öfver sin vanmakt i afseende på denna fiende. — Det är mycket riktigt, don Jos, an