Göteborgsposten – 2 oktober 1861, sida 1

Allas blickar riktades nyfiket på den unga engelskan. — Är det sanot? frågade doktorn henne. Miss Mary hade ömsom rodnat och bleknat, och hennes anlete uttryckte en synbar ovilja. — Huru vet ni det, doktor? sade hon. — Det hör ej hit, bästa miss, svarade den gamle läkaren. Sade jag sannt? -— Jag medger det. — Ni har sett korsaren? utbrast abbedissan och höjde sina händer mot himlen. — Miss Mary har varit hans fånge, tillade doktorn skrattande. En rysning genomlopp den qvinliga delen af de här församlade. — En korsars fånge! sade abbedissan med en ton af djupt medlidande. Arma barn! — Åh, inföll doktorn, om det man sagt mig är sannt, så har miss Mary intet skäl att beklaga sig öfver min landsman, ty korsaren är fransman, såsom j veten. Miss Mary var dessutom icke ensam i hans våld. Denne mästare bland banditer hade i ett enda notvarp tagit en hel engelsk korvett . . . Parbleu, det var öfver la Tamise som lord Ellen förde befälet! — Men huru vet ni allt detta? sade miss Mary otåligt. — Föreställ er, fortfor doktorn, utan att besvara den unga engelskans fråga, att denne