Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 2

att man omöjligen kunde taga henne för en kreolska af spanskt blod. Denna flicka, som kunde vara af omkring tjugo års ålder, hade visserligen ett lika svart hår som novicerna och pensionärerna, men hennes ögon voro blå, hennes hy skär och hennes ansigtsbildning förrådde ock en annan race än hennes kamraters. Hennes toilett var af en utomordentlig elegans. De lifligaste och mest skriande färger stredo mot hvarandra i hennes drägt, och då de andra unga flickorna till största delen buro klädningar af nhvitt musslin, hade hon en af rutigt skotskt sidentartan, och blå och röda band voro inflätade i hennes svarta hårflätor. — Ach! inföll den unga flickan med en den tydligaste engelska accent, ett spökskepp, det skulle jag vilja se. — Huru, Mary, känner ni icke till det ? sade en vacker brunett, hvars ansigte företedde den renaste spanska typ. — Hon kan ju icke känna till det, Juana, sade en annan pensionär; Mary har ej i mer än sex veckor varit här i Puerto Espanna. — Det är sanot; och det är tre månader sedan fartyget sist visade sig. — Är det verkligen ett år, sedan korvetten för första gången kastade ankar i Mayaro-viken ? sade abbedissan.