Göteborgsposten – 30 september 1861, sida 1

och sensationen var nu tillochmed större än första gången. Hela staden skyndade ut för att se på afstånd det sällsamma fartyget, men ingen kunde utgissa dess nationalitet eller afsigter. Ett slags mysteriös fasa bemäktigade sig den spanska befolkningen, som i sig sjelf redan är så hugad att taga det fabelaktiga för verklighet. Äfven denna andra gång försvann fartyget en vacker dag, utan att lemna det minsta spår efter sig. En tredje gång, en fjerde och slutligen en femte visade den fantastiska korvetten sig i Mayaroviken, der den stannade längre eller kortare tid, men kom tillbaka vid bestämd tid hvarannan månad. Spanjorerna, som blefvo alltmer och mer förvånade och oroliga, hängåfvo sig åt de galnaste gissningar. Slutligen kom man öfverens om, att det måste vara ett spökskepp, skuggan af något fartyg, som fordom förgåtts i denna afgrundshåla och genom ödets skickelse åter visade sig vid bestämda tider på samma ställe, der skeppsbrottet lidits. Ifrån denna stund blef spökskeppet ett föremål för verklig fasa af Trinidads innevånare, och en spådom om någon förfärlig händelse, hvarmed ön hotades.