stod i liflig motsats till den tryckande värmen utanför. Ett rikt besatt bord stod bredvid fontänen. Ett dussin gucridoner, hvilka voro så mycket på moden under Ludvig XV, stodo omkring i salen, bärande en oräknelig mängd parfymerade ljus. Då processionen väl kommit in i salen, upplöstes den genast, och nunnor, novicer och pensionärer angrepo bordets läckerheter med en utomordentlig begärlighet. Sedan måltiden blifvit intagen och de så pompöst benämnda arbetets timmar inträdt, öppnades klosterportarne för besökande. Nunnor, novicer och pensionärer gjorde tillsammans leshonneurs i klostret. Novicerna hade tillåtelse att kasta tillbaka sina hvita slöjor, men nunnorna fingo enligt reglorna icke befria sig från sina svarta. Detta var för öfrigt det enda tvång, som ålåg dem. Man kan lätt inse, huru otåligt timmen för besöken var efterlängtad af all denna ungdom, som så ifrigt önskade sig förströelser. — Till arbetet, mina barn, sade abbedissan med mild stämma. I ett ögonblick voro de små gueridons-bor. den garnerade med vackra arbeterskor, hvilka skämtande, skrattande och pratande låtsade sig