Göteborgsposten – 28 september 1861, sida 2

der handeln och sjöfarten tillkännagaf verksamt lif och rörelse, var allting tyst och öde. Husen lågo med baksidan åt gatan, såsom. vanligt i de österländska städerna, och deras få öppningar utgjordes af höga med galler försedda fönster, hvilka dock så illa upplyste rummen, att man ej kunde tydligt urskilja något derinne. Vid en af dessa gator med de österländska byggnaderna reste sig en hög byggnad, som var väl känd öfver hela staden. Det var Annunziadans benediktinernunnors kloster, hvars portar endast öppnades för noviser eller pensionärer, hvilkas familjer kunde förete sina gamla stamträd på åldrigt pergament. Annuziadaklostrets rykte inskränktes icke allenast till Trinidad, utan nådde öfver alla Antillerna, och döttrarna till de förnäma å spanska kolonierna kommo dit, för att der åtnjuta uppfostran. 2 Några engelska pensionärer af katolska religionen mottogos då och då derstädes. Vid den timme, då vi stanna framför gallerporten till nämnde kloster, hade nordanvinden, som blåst hela dagen, plötsligt kastat om. Solen sänkte sig vid horisonten och en het sunnanvind blåste. Denna vind lade sig dock snart och efterträddes af en fullkomlig stiltje.