Göteborgsposten – 28 september 1861, sida 2

REVERIE INNAN EE ADS AR EN EUT AT SADE ifrigt förrätta sitt arbete, der hvar och en följde sin smak. Somliga knypplade spetsar eller broderade; andra förfärdigade artificiela blommor för vaserna i kapellet; andra åter kopierade kyrkomusik. Det var en tjusande anblick, att se all denna fint klädda ungdom grupperad omkring gneridonerna i denna vackra sal; det smekte behagligt örat att höra sennoritas ungdomsfriska, silfverklingande skratt, accompagneradt sf sorlet från fontänens vatten. Plötsligt ljöd en klocka; det blef tyst; i allas ansigten lästes nyfikenhet och allas blickar riktades mot en stor tillstangd dörr. Ett andra slag hördes på klockan: dörren öppnades och en rikt klädd folkhop spred sig omkring i salen. Det var de besökande, hvilka nu kommo såsom vanligt, att helsa på sina bekanta. Vanligen fördes då de särskilda samtalen halfhögt och en hvar sysselsatte sig med sina egna affärer, utan att blanda sig i andras; men denna afton, då vi infinna oss i salen, tycktes allas tankar vara lifligt upptagna och de samtalande grupperna tycktes, långt ifrån att isolera sig, snarare vara hugade att närma sig till hvarandra för att utbyta nyheter. (Forts.)