VIE Må vt a Constitutionel föreligger nu i sin helhet och synes ej ega den bjert framstående tendens, som man kunde sluta af det pr telegraf bekanta utdraget. Artikeln betraktas såsom förelöpare till det nya fälttåg inom italienska frågan, som för närvarande är under beredning. Sedan bladet redogjort för Viktor Emanuels tal vid öppnandet af industriutställningen i Florens. Detta tal innehåller, ,yttrar ådet, en lära som icke bör gå förlorad. Viktor Emanuel, som icke gifver efter för någon, då det gäller patriotisk djerfhet, som beslutat att för den italienska enheten sätta sin krona på spel, känner ingen harm öfver fransmännens förlängda vistande i Rom och ser deri icke någon egensinnig vägran att efterkomma Italiens önskningar. Han inser, att Frankrike uppfyller en sann pligt och att det icke at blovwt nyck förhindrar den italienska enhetens utveckling. Såsom en sanun och klarseende statsman erkänner han den allmänna karakter, som romerska frågan har, och förstår, att man endast med aktningsfullt tålamod kan lösa denna knut. HEfter denna inledning fortfar det balfofficiela bladet: Detta florentinska tal, som är så lärorikt och omfattande, som jemväl utgör ett vädjande till det sunda förständet hos en om sina intressen mån befolkning, erhåller ännu större vigt, om man jemför det med partiernas språk, hvilka så häftigt fordra de franska truppernas altåg från Kom. Det är å ena sidan mazzinisternas parti, å den andra Österrikes. Här räcka det reaktionära och revolutionära partiet hvarandra handen, de uttala samma önskan, uppställa samma program. Bör ej denna enighet misstänkas? Skulle icke denna, oafsedt allt öfrigt, vara tillräcklig, att rättfärdiga vårt qvarblifvande i Rom. Ligger icke slutligen i detta oväntade sammanträffande af tvenne ytterliga meningar, hvilka båda det ligger i vårt intresse att bekämpa, ett ämne till helsosamma betraktelser för de tidningar, hvilka så gerna beskylla det at franska politiken följda moderata systemet för ljumhet, om icke rent at förräderi. Allt skall, då tid blir, erhålla sin lösning, förutsatt, att man icke öfverilar sig. Frankrike skall icke för Italiens sak hafva bragt några gagnlösa offer. Dess ständiga och tilltagande sympatier skola, understodda af de försonliga åtgärderna at Viktor Emanuels regering, betrygga enhetens slutliga seger. Och denna enhet skall vara stark, lifskrafug, emedan Italien skall hafva sjelt grundat den. Frankrikes medverkan skall, såsom äfven nödigt var, hatva inskränkt sig till att ha förskaftat detta patriotiska företag aktning inför utlandet. Vår uppgift gick endast derpå ut, att fora det öfvervakande förmynderskapet så långt som vår fördel fordrade. Det tillhörde det från Österrikes ok befriade italienska folket, att under vilkor af dess nationala existens framföra de modifikationer, som synts det lämpliga. Lifvade at en känsla at samvetsgrann aktning för dess tillgripande at företaget och dess oberoende, hatva vi hvarken gynnat eller förhindrat dess uttalande at sin vilja. Denna vilja har kullstörtat en af 80,000 bajonetter understödd tron; hon har splittrat den liksom genom ett underverk, vare sig att den regime, som påtvingats betolkningarne, utgjorde föremål tör en berättigad atsky, eller att dessa befolkningar på ett oemotståndligt sätt hänfördes af enheten; denna samma aktning för den italienska viljan bjuder oss att önska, det denna till marken kastade tron icke må åter upprättas, och att på dess spillror må resas den stora byggnaden af ett Italien. — Allt detta låter visserligen icke så illa, men det framgår likväl för bestämdt, att Frankrike skall fortfarande hålla Rom besatt, oaktadt det för en hvar ligger klart i dagen att det s. k. romerska områdets bibehållande under ett välde, som är afgjordt emot Italiens enande, skall alltjemt bli en ny källa till oredor och förvecklingar för en af detsamma så godt som itudelad nation. Det från Rom bevisligen utgångna röfveriet är visserligen nu undertryckt, men Italien måste alldeles reorganiseras inom sin inre förvaltning, på det att lugn må kunna förvärfvas. Och hvar lägga centralisationspunkten för förvaltningen, på det icke afundsam split må uppstå mellan Norden och Södern? Turin ligger för aflägset att kunna länge fungera såsom hufvudstad. Samma kan sägas om Nea