Göteborgsposten – 27 september 1861, sida 1

SE SRORRXÅX—s on 2 mmm med säkerhet kan påräkna i budgeten visar att saken förhåller sig så. Ty skulle det icke finnas ett visst tvång, om också endast inre, som förmådde menniskorna att erlägga dessa skatter, så skulle de icke heller kunna vara de kassaposter, som de verkligen äro. Alla indirekta skatter, hvilkas komsumtion icke äro beroende af ett mer eller mindre starkt behof, hafva nemligen visat sig vara af jemförelsevis ringa betydelse i statens inkomster. I detta afseende synes oss derföre de indirekta skatterna just icke förorsaka de skattdragande mindre besvär och uppoffring än de direkta. Vidare har man mot de direkta skatternå, i synnerhet mot den direkta bevillningen, anfört, att den föranleder så många underslef genom oriktiga uppgifter, och sålunda leder till att den ärlige tår åtaga sig uppoffringar till förmån for den oärlige, samt att skatterna derigenom fördelas ojemnt. Detta är visserligen, åtminstone i viss mån, sannt, och det är en olägenhet, Som man hade allt skäl att önska det man : kunde förekomma. Och forekommas kan den äfven i viss grad genom en väl uppgjord lagstiftning för köntroller i detta afseende, samt framför allt genom utbredandet af en storre moralitet bland menskligheten. Men den anförda olägenheten bevisär dock intet för den indirekta beskatthingens företräde framtor den direkta. Ty underslef torekomma ju äfven i afseende å den indirekta beskattningen, såsom t. ex. lurendrejerierna, och leda ätven der till en annan fördelning al skatternas utbetalning af de i sista instansen skattdragande, an den som eljest skulle egt rum. Och oberoende af detta, äfven om alla sådana omståndigheter kunde förekommas vid de indirekta skatterna, hvilken garanti har man, att beskattningen genom den fördelas jemnare än genom den direkta beskattningen, åviöljd af alla de ojemnheter som förorsakas at svårigheten af att hålla en ordentlig kontroll öfver densamma? Ånnu har man uvemligen icke kunnat utreda, hvem de indirekta skatterna precist drabba. Drabbar t. ex. tullen på kafte och salt köpmannen, eller haudtverkaren, som köper dessa varor af honom, eller hans kund, som med priset för det arbete han får af honom lemnar honom medel att bestrida sitt lifsuppehälle? Derigenom att man påpekat, att den direkta beskavningen icke tillfredsställer idealet af en jemu och rättvis fördelning af skatterna, har man ännu alls icke bevisat, att de indirekta göra det bättre; och det synes oss icke finnas något skäl will ett sådant antagande. Åfven 1 detta afseende tyckes det oss derföre, att den indirekta skatten ingalunda har mindre olagenheter för folket än den direkta. Men deremot förefaller det oss, att de indirekta skatterna genom alla de omständigheter, som erfordras för deras nppbörd;, pålägga det skattdragande folket mycket mera besvär och olägenheter än de direkta. Vi syfta icke blott på den betydliga personal, som t. ex. vid tullen behötves för dess upp