Göteborgsposten – 26 september 1861, sida 1

att utbrotten på det senare stället, emedan de bero af politiska orsaker, kunnat förutses med större visshet och säkerhet. Det är dock förnämligast det turkiska området på deras norra, östra och södra gränsor, som utgjor! den destinationsort för deras expeditioner som de med förkärlek valt. Slutligen sändes Omer Pascha år 1852 att straffa dem för de: de bemäktigat sig ett turkiskt fäste vid nor ra ändan at BScutari-sjön. Fälttåget räckte tillräckligt länge, för att visa svårigheten a alt betvinga en sådan befolkning, som monte negrinerna, på annat sätt, än genom att bloc kera hela deras område, som utgör en endö bergsfästning, tills det slutligen slöts genom törmedling af Österrike, som är Montenegros beskyddare till namnet, liksom Ryssland äl det i verkligheten. Sådant har Montenegros och Turkiets förhållande till hvarandra varit på senare ti der. Efter Omer Paschas krig mot den lillz staten har det sedan till det yttre icke va rit öppna fiendtligheter emellan den och Turkiet. Moep ett nytt krig har länge varit före: stående och har äfven slutligen brutit ut Kanske är den nye sultanen icke likaså tålmodig med denna törntagg i hans sida, som den förre. Omer Pascha har för andra gången blifvit utsänd att anfallla Montenegros bergsfäsiningar. Han har med sig en truppstyrka, som för någon tid sedan beräknades bestiga sig till 32,000 man, men som sedan blifvit förstärkt med en kontingent härdade albanesare, Han har begynt sina operationer, likasom förra gången, från norra sidan, men denna gång har ban sett till, att de södra passen, som lemna tillträde till Montenegro, äfven äro vål bevakade. Dessutom påstås Österrike understödja hans företag genom att lemna honom fritt tåg genom sitt område, så att en stor del af de turkiska trupperna blifvit befordrade till sjös. Läsarne skola finna det svårt att försöka följa med hans rörelser å någon vanlig karta. Utom Cettinye, hutvudstaden, hvars namn stalvas på så många olika sätt, att man har svårt att känna igen det, och Grahovo, som stormades af Omer Pascha under förra kriget och som nu är montenegrinernas hut vudqvarter, skola de troligtvis icke kunna få reda på någon af de militära positionerna, som omtalas. Bileki, Sutorina, Trebinje, Banjani, Tupan och andra orters läge är lika svårt att taga reda på för amatörer af krigskonsten, som läget at de fästningar, hvilka af Alexander den store stormades i Indien. Ehuru dessa orter äro okända, är det dock troligt, att de skola blifva scenen för åtskilliga förtviflade strider. Man hör redan omtalas en sammandrabbning eller en massaker, hvilketdera det sist och slutligen skall visa sig hafva varit, vid Branina, en ö i Skutarisjön. Montenegrinerna hafva med den energi, som tillhör småstater, mönstrat hela sin manliga befolkning emellan 15 och 60 års ålder, och äfven qvinnor hafva tågat ut med sina män; de hafva erhållit förstärkningar från Buda och 16,000 man sades helt nyligen vara under