Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 2

XLV. Afseglingen. Klockan half ett vågade fregatten sig med hvarenda ljusgnista släckt ombord, för att icke väcka fiendens uppmärksamhet, in i Kilens svåra pass, drifven framåt af en särdeles gynnsam vind från land. Landtstigningstrupperna hade herbergerat sig så godt de kunnat i det nedre batteriet ; däcket var fullt med matroser, som klarade seglen och hissade dem; officerarne höllo sig på sina poster. Ögonblicket var kritiskt; när man vålkommit ur Kilen, skulle man in i blokadlinien och nödgas passera mellan de engelska fartygen, utan att af dem uppmärksammas. Den djupaste tystnad hade anbefallts ombord; kommandoorden meddelades med sänkt röst och högbåtsmännen läto hvisselpipan hänga obebegagnad i knapphålet. La Perle seglade raskt framåt. Man kunde redan mot himlen urskilja silhouetten af Portzics I batterier, hvilka beherrskade passet. I fören af fartyget stod en matros lutad öf ver relingen och såg med oroliga blickar utåt sjön Bakom honom stodo tre man i samma ställ ning: tvenne matroser och en sjöartillerist.