Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 2

— Nå, Sjöman, ser du ingenting ? frågade en af matroserna. — Ingenting annat än böljornas skum, svarade den tillfrågade. — Ingen båt? sade artilleristen. — Ingenting annat än hvad jag sagt, PetitPierre; ingenting! Det var likväl på höjden af Lögnklippan som Bonchemin skulle lägga till med sitt folk. Och se här är klippan om styrbord .. Men ingenting! — Blixt och dunder! inföll PetitPierre, det har säkert händt honom någon olycka i staden I! Och jag var ej der till hans hjelp, fastän han räddat min gamle far! — Och jag då, som blef uppfiskad af honom, Jag har lust att kasta mig i sjön och simma in till Brest. — Ingen dumhet, sade la Rochelle. Kanske kommer Bonchemin ombord derute till sjös. — Det tror jag ej, genmälte artilleristen. Ah, det blef mig riktigt svalt om hjertat, då jag icke fick se den andra fröken komma ombord med öfversten. Jag sade för mig sjelf : vinden blåser bestämdt emot derborta! — Har du sett medborgarinnorna nere i kobryggan ? frågade la Rochelle. (Forts.)