Göteborgsposten – 25 september 1861, sida 1

sansculotterna rusade in i den gränd, dit flyktingarne skyndat förut. Henri, Blanche, doktorn och Jacquet sprungo så hastigt de förmådde, förföljda af de stojande sansculotterna. Gränden var ej lång ... Redan sågo de hamnen, redan skymtade de kajen, ja, tillochmed båten, som Fjäriln, Vargtanden och Hvalfisken höllo i beredskad... Ännu ett par sckunder kanske, och de skulle vara framme vid målet, då ändan af gatan, som de måste passera, plötsligt upplystes af ett rödaktigt sken, och från två af de hus, som bildade hörnet med kajen, rusade tvenne hopar af män, klädda i den blodiga uniform som på den tiden var så känd öfver hela Frankrike. Henri lemnade doktorn och förde Blanche med sig bort, i hopp om att kunna genombryta sansculotternas linie, men det var för sent. En karl kom och hejdade vicomten, i det ban höll en itänd fackla framför ansigtet på honom. . — Känner du igen mig? hväste denne man under ett vildt, djuriskt skratt. Det var Ance, Brests bödel. — Rädda henne! ropade Henri och kastade Blanche i armarne på Jacquet. Han grep härvid sin dolk och rusade på