Göteborgsposten – 21 september 1861, sida 2

— Han följde dem till Portzie; men då de väl brutit ut i vrede, efter att icke ha funnit hvarken dig eller öfversten hemma, skyndade han genast bort... Brune slog sig med handen för pannan. — Andre, återtog han hastigt och sänkte rösten, du måste göra mig en stor tjenst. Jag ger dig mitt hedersord på, att jag skall vara i Portzic lika fort som du; låt mig gå i land ett ögonblick . .. Andre skakade nedslagen på hufvudet. — Omöjligt, öfverstlöjtnant! sade han, mina ordres äro bestämda. — Låt mig gå tillbaka ombord på la Perle — Äfven omöjligt! — Kapten ... utbrast Brune vredgad. — Öfverslöjnant! återtog officeren med fast stämma, min general bar gifvit mig en noggrann och bestämd ordre: nemligen att söka upp dig, hvar du än månde vara, och att, så fort jag råkat dig, genast bege mig med dig till Portzic, utan att förlora en minut, utan att låta dig dröja på vägen ... Jag måste lyda min generals befallning! ... Nu, fortfor han och ändrade ton, är jag din underordnade i grad. Om du vägrar lyda den ordre jag öfverbringat dig, skall jag ge vika; men då sätter du på spelen stackars sates hufvud, som håller af dig och värderar dig, ty om jag icke lyder, har Prieur hotat mig med att