ingenting, er syster skall snart komma ... Jag har träffat Victor Hugues; han vet att j alla tre skolen befinna er ombord hos honom. Han är en man med grofva manår, men j han af honom ingenting att frukta, ty han är en ärlig själ. Allt har lyckats efter önskan. Det finnes bland besättningen flere man, som äro helt och hållet tillgifna medborgaren Renneville. Om allvarsamma och oförutsedda händelser inträffa, hafven j till ert beskydd sjömannen, hvars tillgifvenhet och mod j kännen och hvilken jag lyckats skaffa plats ombord, och denne artillerist, hvars far räddats af er vän från den schavott, som han skulle beträda. Sjömannen svarar dessutom för flera andra... — Men Blanche! Henri! sade Leonore, som våra läsare säkerligen redan kännt igen, oaktadt hennes förklädnad. — De skola komma, jag upprepar det. Den uppgjorda planen skall troget följas. Försigtigheten fordrade ju, att någon tid förflöt mellan er inskeppning och deras? Men öfversten skall sjelf föra er syster ombord, och sedan skall vicomten komma. De befinna sig på varfvet. Jag skall vända tillbaka till dem; under tiden skola öfversten och fröken Blanche komma. Jag skall säga till vicomten, att jag lemnat er ombord och att Victor Hugues skall blunda för er härvaro. Stannen här och visen er ej för någon. Då j väl