stranden. Vi måste öfver, annat hjelpte icke: — Vi stego at och våra hastar monstrades sadelgördlarne och kappsäckarne tästes fast härdare, och ens egna klader spände man lastare om sig. Om några ogunbuick stego vi ater till häst, togo tyglarue, hvilka man gilver tllracklg langd, och så beger man sig in i floden — med samma lugu, som man annorstådes beger sig in på eu brygga. Först urifvas de losa hästarne ut i valet, så tolja torarne eliter och sist komma de resande. Jag höll mig nära intill den islandska bondens sida. Då vi knappast ridit ut tio steg i vautnet, steg det redan hastarne nästan ötver ryggen. Vinden vräkte de skummande vägorna rakt emot oss. Då en flod är så djup, at hästarne nästan äro tvungna att summa, så har en ridt ölver den först nägot hemskt med sig. I detia tall var dock bottnen särdeles god och hård, så att man klart hörde hästfötternas hofslag, och ridten var alldeles utan fara. Under ridven gat bonden sig all mö lig möda att underhålla mig, och derigenom betaga tärden allt sken at tara. Han berättade mig, huru vid hobergningstiden hästarne tåga derotver belastade med stora höbördor. Jag ötfvertygade mig sjelf också snart derom, att ingen verklig tara var forhanden, och skulle halva glomt alltsammans för vårt samtal, om Jag icke butvit genomblöt. — Då vi kommit otver till andra sidan, betraktade jag äter nutt ur, såsom jag gjort när vi begyunle vär lärd genom valinet, och det visade mnmug att vi hade varit trewotre minuter på vagen genom den uppsvållda floden. Klockan var 10 t. m. och ul Keykjavik, vår dagsresas mål, var ännu tolf timmars väg. Vautnet, genom hvilket vi komuut, heter Alttavatn. Man välJer det bredaste stallet tor at vada ofver detsamma, emedan det är grundast på detta ställe. För en islandare ar det intet ovanugt, att rida en hel dag i våta skor och strumpor. Hatva de vid en flodotvergäng blixt genomvåta, så årv de enkla operationer, som ue lorewaga sig, alt de draga al sig skorna och sirumporna, ur hvilka de vrida vaunet, uvarpa de äter draga dem på sig och begagua uem som förr. Jag hade I närvarande tall imtet anvatl alt göra an tölja deras exempel, och sedan jag med mina toljeslagares ulthjelp utlort dessa vperatloner, besteg Jag äter val uu mods nun hasv.