Göteborgsposten – 20 september 1861, sida 2

denten Ullagger dock, alt IMa sj UVI STILLA häraf, det amerikanarne i norden åro ur stånd att med tiden skapa en duglig arme; men han uppställer likväl ett vida gynnsammare horoskop för södern, i det han till slut uttalar sig sålunda: Jag öfvervarade nyligen en revy, som general Mac Dowell, en förtrafflig officer, hvars anseende icke bör nedsälttas inom allmänna meningen tillfölje af nederlaget vid Bulls Run, höll öfver sin division, och der fanns kavalleriregementen, hvilka tillochmed hos främmande officerare väckte beundran. Att sydtropperna i allmänhet äro öfverlägsna nordtrupperna, är det för öfrigt lätt att inse. Ibland sydtrupperna finnes ett vida större antal män, som äro vana att befalla och lyda, disciplinen är derför mycket bättre, och manskapet mera förtroget med fältlitvet, Den sociala skilnad, som råder inom södern mellan rika och fattiga, godsegare och forpaktare gör äfven sitt inflytande gällande inom lägret. I södern finnes intet regemente, som skulle, äfven om det läte sig göra, välja till officer någon person af lägre ställning. I enskilda stater, såsom t. ex. i Syd-Carolina, har man dessutom redan för flere år sedan utsknrifvit en milis och inöfvat den, medan invånarne i andra stater redan för länge sedan af fruktan för slafuppror organiserat sig i intanterioch kavalleriafdelmingar, hvilka nu med. ifver rycka i fält mot nordens abolitionister. Under dylika omständigheter är det en naturlig sak, att man i södern är vida mera van vid att bära vapen än i norden; endast de vestra staterna, som hålla med unionen, utgöra härifrån ett undantag. Jag har ingenstädes der sett, att gemene man våga uppföra sig mot sina officerare så, som man dagligen ser på gatorna i de nordliga staternas städer. John Browns misslyckade försök, att framkalla ett slafuppror i Virginien, förberedde de södra staterna på, hvad som skulle komma, och de skyndade derföre att organisera :sig. I alla söderns städer bildades patruller och ett slags militärpolis, hvarigenom befolkningen vande sig vid att uppträda beväpnad, för att hålla slafvarne i tukt. — I Korrespondensen från New-York framhållas de stora taror, som spionväsendet i norden och en allt för långt drifven offentlighet åsamkat staten i afseende på krigets förande. De utträdda staterna hatva i norden många anhängare, hvilka underrätta dem om fiendens planer, och tillochmed i ministerierna i Washington funnos ända tills för kort tid sedan icke så få af Jefferson Daviss agenter. Dertill kom, att trupperna icke kunde företaga en enda rörelse, innan tidningarnes korrespondenser i ett nu bragte underrättelse härom till alla verldens hörn genom telegrammer, hvarigenom det naturligtvis blef omöjligt för generalerna att vidtaga åtgärder, Bom höllos hemliga för fienden. Dessa fel har man emellertid nu afhulpit; en stor rensning har vidtagits inom ministerierna och en befallning utgått från krigsministern, som skärper ett af kongressen år 1806 fattadt beslut, fastställer dödsstraff för brefvexling med fienden och stränga straff för hvarje skrifven, tryckt eller telegraferad underrättelse, som gifves angående krigsoperationerna utan den kommenderande generalens tillåtelse, Samma korrespondens berättar vidare: I Missouri är ställningen ingalunda gynnsam för unionens sak. Hälften af staten år för tillfället besatt af sydtrupperna, och om det icke i Saint Louis funnes en så energisk general som generalmajor Fremont, hvilken har högsta befälet inom vestra staterna, skulle hela staten nu vara i sydtruppernas våld. Med en sådan anförare kan det lemellertid icke fattas unionstrupperna sjelftillit. Han har förklarat, att han inom en månad skall kunna gå offensivt tillväga och drifva fienden ut ur staten, hvars införlifvande med södra konfederationen Jefferson Davis Inyligen proklamerat. För närvarande arbetar Fremont med största ifver på att organisera sin armåe, och han är icke den person, som ryggar tillbaka för något, då det gäller latt försäkra unionen om det land, hvars försvar han åtagit sig. I detta ögonblick har sålunda ingått en depesch från S:t Lousi, hvaraf erfares, att Fremont står i begrepp att utfärda en proklamation, enligt hvilken hela staten förklaras i belägringstillstånd, och slafvarne förklaras fria. Under det norden sålunda alltmer och omer vidgår, att krigets egentliga hufvudän