Göteborgsposten – 20 september 1861, sida 1

vigt för mig är deremot att icke göra Konventet på allvar missnöjdt. En fördetting kan ha lika bra hjerta som en annan. — Du hade ju samtyckt till att taga honom ombord. — Javisst. Det förslag han gjort mig, att taga med sig sextio raska karlar, kom mig särdeles väl till pass; jag behöfver dylike fribytare för att kunna lyckas... Men det var då icke fråga om fruntimmer! Dessa trenne medborgarinnor skola bli mig till mycken förvirring . .. — De skola gå och gälla för skeppsgossar. — Skola de väl göra tjenst som sådana ?... Nej, det göra de icke. Och jag har ytterligare tre munnar mer att föda, och Republiken är icke frikostig i utdelande af sina förråder . . . — Kortligen, du vägrar ju icke? Victor Hugues eftersinnade några ögonblick. — Låt gå då! sade han slutligen, För dem ombord på fregatten, men laga så, att jag icke behöfver se något; anordna saken med någon matros. Om man misstänkte rätta förhållandet skulle man anklaga mig för förräderi och aristokratism. — Tack! sade Brune okonstladt och räckte den nye generalen sin hand. 2 Victor Hugues besvarade denna vänskapliga åtbörd, och den unge öfverstlöjtnanten skyndade ur hytten samt upp på däck. Han banade sig