ig och jag har i Brest många armar, som äro eredda att slå till, för att gagna min sak. — Men. — Hör; afbröt Henri lifligt. I detsamma hördes en monoton och släpande sjömanssång ända upp till grottan. — Sjömannen ! sade Fjäriln, Ffter en stund tystnade den sjungande och sången följdes utaf ljudet af åror, som taktmessigt klöfvo böljorna. I detsamma ljöd ett pistolskott på klippan i Portzics batterier. Blanche, Lonore och Bertha vaknade hastigt upp. — Vi äro räddade! utropade Henri med yrande glädje. Sjömannen och Brune gifva oss båda signal. Victor Hugeus ingår på förslagen. I morgon afton skola vi styra mot Antillerna. — Ah, inföllo de båda systrarne knäböjande, min Gutl, vare du välsignad! I detsamma passerade båten, som styrdes af sjömannen, längs foten af klippan några famnar under grottan. Henri lutade sig sakta ut ur grottan, för att se honom, men han drog genast tillbaka hufvudet. Han hade i en båt, som följde tätt efter sjömannen, blifvit varse f. d. grefve de Sommes. (Forts.)