underverk kunde skel...lifvet skulle då ännu vara skönt... Må Victor Hugues blott ingå på mina förslag. Detta är vårt sista hopp. Flottan lyftar ankar i morgon afton... vi skulle alla vara räddade! — Och Galerernas konung? hviskade Jacquet. — Tusenskön har, efter hvad Fjäriln sagt, lofvat att taga reda på sanna förhållandet: efter vår återkomst till Frankrike, i en bättre tid, skola vi kunna handla... Men sjömannen gifver oss icke den öfverenskomna signalen, fortfor Henri otåligt. Han måste ha träffat Victor Hugues i dag på morgonen, han borde nu vara i Kilen ! — Han är utan tvifvel uppehållen genom utförandet af andra ordres, ni gifvet honom. Hvarföre skickade ni honom till fängelset ? — Hvarföre ? återtog vicomten. Och doktor Harmant, som nu sitter fången för oss, som så länge beskyddat Blanche och LEonore, som räddat oss, genom att skicka Mariic till oss .. skola vi väl öfvergifva honom? Nej! Om han ä i Brests fängelser, skall jag befria honom, innar vi fly... Den natt, vi inskeppa oss, skall har vara fri och kunna resa med oss! — Men huru befria honom, om han ä häktad? i — Jag vet ännu icke, men om så behöfs skall jag bruka våld! En öfverrumpling är möj