som stod vid ingången till grottan, höll uppmärksamt vakt. — Enligt hvad Fjäriln berättat oss, sade Jacquet, är det omöjligt, att medborgaren Sommes kan bestämdt veta, hvart vi flytt. Hans spioner förlorade båten ur sigte på höjden af cap de VArmorique, tack vare den omväg vi gjorde, hvilken kom dem att tro, det vi skulle lägga i land vid Roscauvel. Men då han fick veta, att vi ej gått i land och att vi icke heller gått till sjös, kunde han naturligtvis antaga att vi landstigit vid Portzic, och han har handlat derefter; men detta är endast en förmodan af honom och han hyser säkerligen vissa tvifvelsmål. Det är dessa tvifvelsmål, hvilka skola, om de skickligt begagnas, kunna rädda oss. — Fjäril! sade vicomten till Fjäriln, har du sett alla Bonchemins bundsförvandter. — Alla! svarade kolossen. — Och de äro färdiga? — Att lyda dina minsta order, att gå om: bord med dig, om du inskeppar dig. — Godt! Dessa karlar skola, allt under def de tjena Frankrike och återupprätta sig sjelfva vara våra bästa hjelptrupper. De skola hjelp: oss att vaka öfver Blanche, Lceonore och dett: barn! När vi nu väl engång kommit till Antil lerna, skola vi börja våra efterforskningar. Mir Gud, Charles lefver kanske ännu! Ah, om et