Göteborgsposten – 18 september 1861, sida 3

skulle infläta ett oförvanskligt blad med bland de många hvaraf hans lagerkrans redan blifvit af hans samtid virad; men dels kan det icke vara generalen obekant, att det amerikanska kriget afser åtminstone denna gång något helt annat än tillintetgörandet af slatveriet, dels är generalens helsotillstånd tyvärr. icke sådant, att han kan våga mottaga en sådan post som den erbjudna, hvilken måste, så verklig krigare som Garibaldi är, åsamka honom mödor och strapager, som hans redan. strängt anlitade kropp vägrar att utstå. Dessutom år det icke gerna troligt, att Garibaldi skulle vilja nu lemna Europa, der hans närvaro kan behöfvas kanske förr än man tror. Italiens verk är ännu icke utfördt. Det ligger ej som något afslutadt helt för generalens blickar. Det är väl troligt, att den romerska frågan skall bli löst på diplomatisk väg, den enda hvarå den gerna kan lösas; men Venedig återstår och ännu visa sig inga tecken. till ätt den österrikiske kejsaren uppgifvit sin hittills följda politik derstädes. Garibaldi har jemte detta äfven mer än en gång satt sitt ord i pant på att i behofvets stund med sitt namn och sitt svärd vedergälla Ungern, i händelse af någon befrielsekamp, den tjenst flere af dettas ädlaste söner gjort honom och lItalien. Generalens bortresa skulle ock göra ett djupt, nedslående intryck på hela det italienska folket, hvars hittills visade beslutsamhet, spänstiget och kraft under befrielsekampen antagligen skulle i någon mån slappas genom medvetandet af dens frånvaro, till hvilken Italien hyser så stark, orubblig tillit. Nog af, vi tro icke, att Garibaldi mottagit anbudet, om han än skulle vara dertill hugad. Frankrikes gesandt i Turin, hr Benedetti, har nu anländt till Paris, medförande italienska regeringens ultimatum i romerska frågan. Ricasoli uttalar sig i detta nya aktstycke med den frimodighet, som är honom egen, och redogör för de vilkor, under hvilka en försoning mellan påfoedömet och konungariket Italien synes honom möjlig. Medan det italienska kabinettet af Pius IX begär, att han skall afstå från sin verldsliga makt, erbjuder det deremct alla tänkbara garantier, alla önskvärda fördelar, hvilka den hel. fadren kan begära till förmån för kyrkans oberoende och det kyrkliga öfverhulfvudets andliga makt: fullkomlig frihet i alla religionsangelägenheter, betryggandet af en personlig ställning, sådan den anstår katolicismens hufvud, omgifvet af all den glans, alla de garantier, kyrkan kan fordra för sitt ötverhufvud. Det italienska kabinettet förklarar sig beredt, att inrymma åt pålven en del af staden Rom, i hvilken den hel. fadren skulle ega suveränitetsrätt, Ilan skulle utöfva den gemensamt med det hel. kollegiet och alla de dignitärer samt andliga embetsmän, hvilka skola gemensamt med honom vaka öfver de katolska intressenas bevarande. Påfven skall betraktas ungefär som en andlig representant för alla verldens katolska makter och i den honom anvisade delen af den eniga staden hafva att glädja sig åt alla en furstes privilegier, såsom: områdets okränkbarhet, oberoende lagskipning etc. Detta ultumatum — och det anses dessa Ricasolis förslag vara — skall troligen icke röna bättre framgång hos påtvens rådgifvare, än de föregående förslagen. Men det antages för algjordt, att frågans lösning i denna riktning skall med nödvändighet följa af förhållandena. Den bekante brisselerkorrespondenten till Köln, Zeit. skrifver: Jag har haft tillfälle, att taga kännedom om ett bref från Biarritz, hvilket är från en person, som haft uillfälle att samtala med kejsaren om Italiens framtid, Denne person försäkrar nu på det bestämdaste, att Napoleon III icke ändrat sina åsigter om Italien, Om han ock ännu gör mine af att hålla tillbaka, så erkänner han likväl nödvändigheten af en lösning i italiensk anda, och det, som berättas honom om sinnesstämningen i Italien, kan ej vara egnadt, att omstämma honom. Den ministeriela turinertidningen Opinione har nu börjat offentliggöra de officiela aktstycken, genom hvilka det ovederläggligt bevisas, hvad som dock förut visat sig temligen bestämdt, att härden för sammansvärjningarne och stråtröfverierna i Syditalien variv i Rom. — Det försäkras, att ståthållarskapet i Neapel skall med d. 1 okt. indragas, men Cialdini ännu en tid behålla befälet öfver trupperna derstädes.