Göteborgsposten – 18 september 1861, sida 2

god båt. Jag känner för min del icke något bättre gömställe i hela Brest. — Det är hädanefter omöjligt för oss att kunna uppehålla oss i staden! sade den person, som stod i fören och hvilken ännu icke yttrat ett ord. Äfven här skola vi icke kunna stanna länge. Om så behöfves, skall engelska flottan nog erbjuda oss en tillflykt... Brune stötte med armen till sin kamrat. — Måhända, tillade karlen i fören, hade vi bort begifva oss omedelbart ombord på ett af dessa fartyg, som vi hade i sigte... Det skulle ännu vara tid. — —Nej! nej! sade lifligt den som satt vid rodret. Vi böra ej begära något af Fraokrikes fiender. — Då är det afgjordt! Låt oss lägga till här! — Må ske! Fjäril, du har ju repen och stegen ? — Ja. — Gif dem åt sjömannen: han skall göra fast dem vid ingången till grottan. Båten lade till vid klippan. En af roddarne tog en bundt rep, som han virade kring axlarne på sig, synade noga klippan, lemnade båten och hoppade upp på ett utsprång af klippan. Han började derefter samma uppklättring, som Jean företagit några ögonblick förut,