Göteborgsposten – 17 september 1861, sida 2

Från Utlandet. Furst Primas af Ungern är en utaf Romerskt-Katolska kyrkans största dignitärer. Före konkordatets ingående egde han samma höga inflytande inom de länder, hvilka tillhöra ungerska kronan, som romerska påfven inom den öfriga katolska verlden, och äfven nu erkänner han icke kardinal Rauschers, erkebiskopens af Wien, myndighet. Primas är äfvenledes Obergespan (landshöfding) i grefskapet Gran, och han har i denna egenskap nyss presiderat vid komitatsutskottets första session 1 Gran, efter hans återkomst från riksdagen i Pesth. Hans tal vid tillfället var hållet i afgjordt national-ungersk anda och emottogs at åhörarne med enthusiastiska bifallsrop. Han talade om riksdagens arbeten, hvilka skulle, sade han, fastän de ej fått uppnå det afsedda slutet, likväl förbli outplånligt ingraverade i fosterlandets minne och utan fruktan kunna afvakta efterverldens dom. Riksdagens mål kunde, sade han, ej vara något annat, än återställandet och stirkandet af den konstitution, som ungrarne ärft från sina förfäder, och hvilken under tusende år hållits i ära likt en helig relik. Mot detta mål hade riksdagen sträfvat på grund af sin historiska rätt, hvilken äfvenledes blifvit erkänd genom det kongl. diplomet af d. 20 Okt., och alla de använda medlen hade stått i noggrann öfverensstämmelse med sanktionerad lag. Ungerns representanter hade med smärta, men lugna resignation underkastat sig den resultatlösa riksdagens upplösning. Den heliga nationalsaken hade icke saknat främmande försvarare; mäktiga röster hade höjts för densamma inom sjelfva den församling, genom hvars inrättande ungrarne ansågo sin konstitution sväfva i fara. Primas förklarade i de bögtidligaste ordalag sin tro vara, att Ungerns gamla ärfda konstitution icke kunde duka under, så länge nationen sjelf icke med syndig hand och oklokhet förstörde den; han trodde äfven att en förbindelse skulle på dess grundval komma till stånd mellan nationen och tronen. Primas tal, som afslutades med ett eljen för det älskade fosterlandet, mottogs med enthusiasm, och en framställd motion, att talet