Göteborgsposten – 17 september 1861, sida 1

— Tillåter du mig göra dig sällskap? — Gerna, om öfversten samtycker. — Öfversten! utropade Jean. Men han känner ju också hela denna sak, fastän han aldrig sett den lilla Rosa! Han var i sällskap med oss under resan till Saint-Nazaire och gjorde oss en stor tjenst i Arpajon, då han befriade 088 från en storskräflare, som ville taga våra hästar och vår vagn. Han måste väl minnas det! —Det tror jag nog, svarade Brune, fastän vi alla varit långt skiljda från hvarandra sedan dess. Jag har ej heller någonsin talat med öfversten om dessa händelser. Jean ristade på hufvudet. — Huru mycket har ej timat under dessa nio år! sade han: en monarki, som var och som icke mera är! ett förslafvadt folk, som blifvit fritt; felaktiga institutioner afskaffade, andra kloka och riktiga i deras ställe skapade! Och menniskorna sedan; hvilken förändring! Betänk blott i afseende på dem, som rest för att uppsöka den lilla Rosa... Först ni, min öfverstlöjtnant . .. — Jag var då student, sade Brune leende, och framtiden syntes mig skönast i en advokats. fullmakt. — Och så medborgaren Fouchå. — Då lärare i skolan i Juilly ... — Nu medlem af Nationalkonventet och er af våra inflytelserikaste talare...