Göteborgsposten – 16 september 1861, sida 2

— Ja, men icke så mycket som försvaret. Och du var i Conquet ? Nej; jag var i Gouesnou med öfversten. — Ah! man slogs således der också? — Med rojalisterna. Jean gjorde en grimas. — Jag tycker mera om att slåss med engelsmännen! sade han. Brune lade vänskapligt sin hand på hans axel. — Du är icke den ende, som tänker så, sade han, men pligten och fosterlandskärleken framför allt! — Striden med rojalisterna var således het ? återtog kaptenen. — Mycket het... som alltid. Brune skakade sorgset på hufvudet: Derpå tycktes en plötslig tanke förändra gången af hans id6er. — Ah! inföll han, jag fick i Gouesnou veta något, som säkert skall intressera dig. — Hvad då? frågade Jean. — Minns du vår resa till Saint-Nazaire, för snart nio år sedan, då hvarken du eller jag tänkte att vi skulle bli Frankrikes soldater? — Vår resa till Saint-Nazaire! återtog Jean och spratt till. Ja, jag minns. Stackars m:me Bernard! hon står alltid för mina tankar. Om jag också lefde i hundrade år, skulle jag likväl