Göteborgsposten – 16 september 1861, sida 2

öppningarne till några urholkningar, hvilkas vidd eller djup han ej kunde mäta från det ställe, der han befann sig. — Om dessa grottor äro djupa, mumlade han kunna de tjena till gömställe för personer, som ligga i bakhåll. Jag måste skaffa mig närmare reda på dem. Brune hade hos sig en ung kapten med ett par små mustascher, stolt blick och behagligt ansigte, hvilken legat garnisonerad i Portzic sedan sex veckor tillbaka. Brune hade tagit honom med sig för att kunna begagna sig af hans närmare kännedom om ställena. Han hade utan tvifvel hört den anmärkning Brune ställt till sig sjelf, ty han närmade sig nu lifligt till honom och sade: — Öfverstlöjtnant vill du att jag skall klättra ditupp ? Brune vände sig om. — Ah! har du bört mig, kapten Jean? sade han. Må ske då! Om du anser dina händer vara nog seniga, ditt hufvud nog starkt och fötterna tillräckligt säkra för att försöka uppklättringen, så undersök klippan! Den unge officeren knäppte af sig sin sabel, hvilken kunde hindra honom i hans rörelser, och började med ifver sitt försök. — Fort! ropade Brune till honom. Inom