Göteborgsposten – 13 september 1861, sida 1

Sjömannen var inom ett ögonblick åter uppe på taket. Fjäriln följde honom. Henri hällde i venstra handen en del af det krut, som fanns i fängpanna på hans pistol, lade det på golfvet bredvid det öppnade krutbornet, under det han genom en yttersta ansträngning motstod ;påträngningen utifrån, och slog eld, för att antända fnösket, hvilket han derefter kastade ned på krutet, under det han sjelf i detsamma med ett språng grep tag i repet. Deruppe på taket grepo fyra kraftiga händer tag i honom och drogo honom upp genom gluggen. Dörren störtade in; ett förfärligt brak hördes; ett nytt moln af rök uppfyllde rummet; sansculotterna föllo under förfärliga tjut. Kruthornet, som innehöll flere skålpund godt engelskt krut, hade sprungit sönder. Sjömannen drog hastigt repet till sig. De tre männen, de båda systrarne och den unga flickan lågo på taket; kulorna från trädgården och gården hveno omkring dem. — Lemnen alla edra pistoler åt Fjäriln! sade Henri med fast stämma. Du skall försvara denna glugg; låt döda dig, om så behöfs, men lemna oss tid, att rädda fruntimren. Kolossen gjorde ett jakande tecken och lade bredvid sig sex pistoler, hvilka han började ifrigt ladda.