Göteborgsposten – 12 september 1861, sida 2

RR ———— LLA t—L— t—L sande, starkt, obeskrifligt rytande. Sedan följde förbannelser och utrop af raseri. En stark luftström från taköppningen skingrade röken, som höjde sig i spiraler upp i luften, och Henri stod upprätt, oskadd med kläderna öfverhöljda af det murbruk, som kulorna lösslitit från väggarne. Framför honom stod sjömannen med flammande ögon, frisk och sund som vicomten. Och dörren hade, liksom genom ett underverk, återtagit sin plats inom ramen, fastän sansculotterna nyss sprängt upp den. Fjäriln, som med sina båda herkuliska armar bildade en dubbel hvalfbåge höll dörren fast. Tre sansculotter som fastnat under dörren, lågo der medl krossade hufvuden simmande i sitt blod. Detta underverk hade Fjäriln utfört. Då sjömannen hoppade ned från taket, bösspiporna sänktes och hanarne spändes, hade jätten med sina starka armar gripit tag i den massiva dörren och med en styrka, som faran fördubblade, åter lyftat upp dörren. Detta hade skett så hastigt och med en sådan styrka att bösspiporna lyfts upp af dörren, i detsamma de gåfvo eld; sansculotterna hade, kastade tillbaka af en oemotståndlig styrka, drifvits tillbaka i cellen intill, och tre utaf dem, som kastats omkull, hade krossats under den tunga ekdörren. (Forts.)