Göteborgsposten – 12 september 1861, sida 1

men hon ryggade ännu tillbaka och visade på Bertha. — Först detta barn! sade hon. — Må ske! inföll vicomten, som fruktade att med en onyttig tvist förlora den så dyrbara tiden. Han tog den unga, till hälften afsvimmade flickan i sina armar och band henne fast i den improviserade stolen. — Hala upp! sade han till sjömannen. Bertha var nästan genast i gluggen och ute på taket. Henri vände sig till Blanche. — L6onore! rädda L6onore! sade den hbjeltemodiga unga flickan. Denna gång lyssnade Henri icke till henne. Han tog henne i sina armar, satte henne på stolen å det åter nedfirade repet och höll henne uppe i sina armar, tillsdess matrosen börjat hala. Låonore tackade Henri med en blick. Hon uppfattade hela själsstorheten hos den unge mannen, som icke räddade först den qvinna han älskade utan hennes syster. — Kom! sade Henri, då han såg Blanche vara uppe på taket. Låbonore tog sjelf plats på repstolen. Sjömannen hissade henne upp med kraftiga tag. Nu hördes vilda tjut från trädgården och tvenne gevärsskott ljödo ..Derpå brakade dörren till det rum, deri Jacquet, vicomten, Fjäriln